TACK alla underbara människor som har skrivit till mig och beklagat sorgen! Från hela mitt hjärta… TACK!
Det känns tungt och jobbigt såklart, men det känns ”okej”. Igår åkte jag hem till min lilla farmor och vi kramades, pratade och tittade på foton från i julas.
Hon tar det bra, min farmor. Hon är en krutgumma men det gör ju inte saknaden mindre för det. Hon sa flera gånger till mig ”det är så tyst i huset”. Och hon berättade om hur hon igår morse gjorde iordning frukost, precis som vanligt bara att hon nu endast gjorde till en person. ”Det känns så konstigt”. Och att laga mat till en person var väl inget som hon ser fram emot direkt.
Dödsannonsen kommer i tidningen imorgon. Begravningen sker i kretsen av de närmaste om några veckor. Jag ska leta fram lite fin musik till begravningen.
Mörkret hade lagt sig för länge sen när jag åkte hemåt igår. Klockan var väl sisådär 22.30. Och när jag körde på motorvägen var det ganska lugnt och stilla. Inte mycket trafik. Och jag bara grät. Jag kan inte förstå att jag inte ska få krama min farfar mer och få höra hur han skojar med mig. För det var sån han var, skojfrisk.
Vi är iallafall glada över att han fick somna in på det sättet han gjorde. Det hade varit mycket värre om han hade blivit ett paket… Han var glad in i det sista, det vet vi. Och han skulle ju bara sova en stund. Inte kunde han veta att han aldrig mer skulle vakna upp igen… Och det känns ändå skönt. Han hade inte ont.
Livet går nu vidare, även om det känns tungt. Det är bröllop på lördag. Det ska bli roligt, men det är klart – jag hade ju gärna varit lite gladare än jag är idag. Men det blir nog bra. Ikväll ska tjejerna komma hem till mig och vi ska öva på sången. På fredag kör vi genrep…
Jessie kommer vara hos mamma och pappa i helgen, och faktiskt en stund hos farmor också. Hon frågade om hon fick ha henne? Självklart!! Farmor ville nog ha lite sällskap, och då blir Jessie perfekt! Jag är så glad att jag kan hjälpa farmor med denna enkla lilla sak. Att hon får låna min hund. Underbart!
Återigen… TACK alla! Ni är fantastiska! Vilket stöd! (Även från en del ”okända” – wow – tack!)
september 23, 2008 at 1:52 e m
Hej gumman! Jag är så glad att du är här. Livet fortsätter det är sant, men ibland känns det svårt. Man får gråta så mycket du behöver.
Jag hoppas du kan njuta bröllopet, din farfar skulle vilja oxå
Jessie är så söt! Ah förresten, du ser snygg ut på bilden, som vanligt
* kram kram *
september 23, 2008 at 2:36 e m
Har hittat hit till dig från Ume-Sara och har läst ikapp hela din vikthistoria. Fantastiskt vad duktig du varit verkligen!!
Vill också, trots att vi inte alls känner varann, ge dig en liten cyberkram. Förstår att du saknar din farfar oerhört. Själv förlorade jag min farmor 2002, som var den av mina far- och morföräldrar som jag stod allra närmast. Hon dog också väldigt snabbt och oväntat och trots chocken och sorgen fanns ändå en glädje i att hon hade fått dö som hon själv alltid önskat, frisk in i det sista.
Sköt om dig!
september 23, 2008 at 3:07 e m
Tack för kommentaren hos mig. Det värmer att veta att du är där och kollar in hos mig
hoppas nu att det går bra på lördag och som du säger…livet måste gå vidare fast det känns tungt och jobbigt.
Kramar till dig
september 23, 2008 at 3:55 e m
Beklagar verkligen vännen!! Förstår att det är jobbigt just nu. Hoppas du iallafall får roligt på lördag.. massor av kramar
september 23, 2008 at 7:04 e m
Så skönt att du fått vara med din farmor idag och fått kramas och prata. Det är viktigt att få vara med sina nära och kära när någon man älskar har somnat in.
Skönt också att Jessie kan vara med din farmor till helgen. Djur är ovärderliga som tröst och stöd i sådana här situationer. Jag grät nästan sönder kattens päls när min faster hade dött.
Hoppas att du får trevligt på bröllopet, efter omständigheterna. Jag kände ju inte alls din farfar, men tror nog att han skulle ha velat att du skulle ha roligt.
Kram,
Carra
september 23, 2008 at 8:24 e m
Gumman, va sorgligt. Stor kram.
september 23, 2008 at 10:24 e m
Hej!
Vad tråkigt med din farfar, men som tur är så hade han ju inte ont!
Hoppas du får en trevlig lördag!
kram
september 24, 2008 at 8:55 f m
Skönt ändå att veta att din farfar slapp ha ont. Hoppas att du kan ha kul på lördag iaf. Och du – va snygg du var på bilden – passar jättebra i uppsatt hår!! KRAM!!
september 24, 2008 at 11:39 f m
Beklagar sorgen. Vet vad du går igenom. För ett par år sedan dog min älskade morfar och jag saknar honom fortfarande. Det enda man kan glädjas åt ändå är han var glad in i det sista och inte led.
Kramar i massor.
P.S. Du är jättesnygg!
/Maria
september 24, 2008 at 3:21 e m
åh gumman vad tråkigt att läsa! beklagar verkligen!!! skönt att ändå höra att det gick så ”fint” till, att behöva lida in i det sista måste verkligen vara värsta tänkbara scenario. Att somna in måste vara mkt fridfullare, får både den det gäller och de anhöriga. Oerhört hemskt tråkigt ändå!!!!
ett helt fång kramar till dig!!!!
september 25, 2008 at 9:11 f m
Jag får beklaga sorgen.
Jag hittade hit för första gången idag, men din viktminskning är så n inspiration så jag kommer tillbaka fler gånger.
~mvh Mia~